10 dagar kvar tills mina efterlängtade vänner anländer hit till ranchen! Men först har vi en alla hjärtans dag middag som väntar. Nästa söndag ska vi hålla i en välgörenhetsmiddag med Valentine Tema för den kristna lägerskolan bara några kilometer här ifrån. Det ska bli roligt, de som äger stället är verkligen underbara människor så de ska bara bli roligt att hjälpa dem. Jag som egentligen inte gillar Alla Hjärtan får stå ut med det detta året också, måste också försöka hitta en fin present åt min lille cowboy, funderar på en ny hat eller en tröja men får se vad jag kan hitta. Åker in till 100 mile på tisdag, ska äntligen fixa håret! Toppa lite och färga,  tror att jag blir lite blondare men är inte säker än. Skulle vara roligt med lite koppriga nyanser men vill inte köra för osäkra kort med en ny frissa.

Idag flyttade Stormy och Big Cal (två av våra fjolårs föl) till ett nytt hem. Kommer sakna dem jättemycket men inte lika mycket som deras mammor, de ropar efter dem där ute i hagen men deras föl dyker inte upp. Tycker extra synd om min lilla häst Suger för detta är andra gången hennes lilla älskling försvinner och jag är den som jag tagit honom iväg båda gångerna, hoppas hon inte är för ledsen på mig. Men man kan inte bo med mamma hela livet även om det hade varit praktiskt och säkert! Den senaste veckan har jag önskat att jag var hos min mamma och pappa många gånger. Första gången hemlängtan har slagit till på riktigt, jag har haft så många drömmar om att åka hem, en natt gick jag till och med in i vägen för jag trodde jag var hemma i mitt rum och gick upp på fel sida av sängen! Pinsamt hahaha! Drömmarna har varit så verkliga, telefonsamtalen från london, hemresan och alla människor där hemma! Ska bli så skönt att få lite svenskt sällskap för ett tag, hoppas det hjälper!

Igår hjälpte jag min pöjk att hämta bära och stapla ved, hela dagen! Var lite mör på kvällen men det jobbigaste är att min höft låser sig, när jag har gjort nått fysiskt ansträngade och sedan sätter mig ner. Vet inte riktigt vad man ska göra åt det, ont gör det som bara den, men när man har gått en bit släpper det. Kan vara så att min kropp bara vill ha nått litet att klaga på, bara för jag känner mig lite allmänt nere. Vi har haft ett par dagar med varmt och soligt väder så det har gjort mig lite gladare men en lyckospark i rätt riktnig vore inte fel, och min stackars pöjk, han tror hela tiden att det är han som gör mig ledsen. Känner mig bara lite nere och det har inget med honom att göra, bara ibland men vem blir inte irriterad på sin "fästman" imellan åt, haha!

Hoppas att alla ni där hemma har det bra och saknar mig lite med, för jag saknar er!

Lille Stormy <3

Massor av pussar och kramar